Mamma Bus

Nellie har blivit så duktig på en massa saker.
När hon var i magen eller aldelles nyfödd, så kändes det som hon alltid skulle vara så liten.
Bara ligga still och gny lite.
Man väntade med spänning varje dag på att första leendet skulle komma.
Och när det väl kom så vet jag inte om man ens tänkte på det.
Och när hon väl kunde le, ja då väntade man på skrattet.
Och på att hon ska börja krypa.

Nu ligger hon och sprattlar, gapskrattar, pratar allt hon kan,
äter burkmat och försöker förtvivlat åla sig iväg på upptäcktsfärd.